Ayla, 21, Jomana, 18, och Ilya, 19, kom till Sverige som barn men vid olika åldrar och omständigheter. Idag står de inför samma verklighet: alla har fått beslut om att lämna landet själva medan deras familjer får stanna.
Dessa fall är ett resultat av Sveriges allt mer restriktiva migrationspolitik, där unga som fyller 18 år innan de beviljats permanent uppehållstillstånd inte längre anses ingå i sina föräldrars familjeenhet. Migrationsverket uppger att uppehållstillstånd på grund av anknytning till föräldrar endast beviljas i undantagsfall när det finns ett ”särskilt beroendeförhållande”. Ett vanlig föräldra-barn-förhållande är alltså inte tillräckligt.
Den 17 februari 2025 fick ett förslag om att stoppa utvisningarna inte majoritet i riksdagens socialförsäkringsutskott, trots att flera partier var överens om att detta splittrar familjer.
Jomana Gad, 18, kom till Sverige som fyraåring och utvisas nu till Egypten. “Hela mitt liv är här”, berättar hon för media, och säger att hennes dröm var att utbilda sig och sedan arbeta. Ayla Rostami, 21, minns hur hon kände sig fri när hon kom till Sverige som 15-åring. Ilya Taheraki, 19, kom vid åtta års ålder och ansökte om permanent uppehållstillstånd vid 15. Han fick avslag några dagar efter att han fyllt 18. Han och Ayla utvisas nu till Iran. \
Unga personer kan inte utvisas från Sverige om de har permanent uppehållstillstånd, men många barn tillbringar flera år i landet med tillfälliga tillstånd. I kombination med långa handläggningstider och allt mer restriktiva regler – inklusive allt strängare regler för familjeåterförening, högre inkomstkrav, och inskränkningar i humanitära skyddsgrunder, såsom begränsningar av ”synnerligen ömmande omständigheter” – har de skyddsåtgärder som håller familjer samman försvagats. Som en följd ”åldras” vissa ur systemet när de fyller 18 år och förlorar rätten att stanna, eftersom de inte längre kan åberopa anknytningen till sina föräldrar.
Sverige är bundet av både Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen. Enligt dessa är Sverige skyldigt att sätta barnets bästa i främsta rummet och att skydda barns och unga vuxnas privat- och familjeliv i migrationssammanhang. Att inte göra det strider mot landets internationella rättsliga åtaganden.
Sverige bör stoppa utvisningar som separerar unga vuxna från sina familjer och säkerställa att barns asyl- och familjeåterföreningsärenden handläggs utan dröjsmål som gör att de ”åldras ur” skyddet. Regeringen bör också skapa tydliga vägar till uppehållstillstånd som tar hänsyn till hur länge människor har bott i Sverige, inklusive skolgång och samhällsanknytning, samt återinföra humanitära skäl att stanna på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter”.
